Marks Bostad har självförtroende – men inget bostadsbyggande

Jag har läst årsrapporten från Marks Bostads AB. Och jag måste säga – det är en imponerande läsning. Inte för vad som görs, utan för hur bra det låter.

Allt verkar stabilt. Tryggt. Nästan lite harmoniskt. Ungefär som att läsa en väderrapport som säger “mest solsken” – samtidigt som man står ute i ösregn.

För vad är det vi faktiskt får veta? Jo, bolaget uppfyller bara delvis sitt huvuduppdrag att bidra till bostadsförsörjningen. Det är lite som om räddningstjänsten skulle säga: “Vi släcker bränder – men just nu är det lite svårt med vatten.”

Och orsaken? Det byggs inte. Det har inte byggts under hela mandatperioden. Samtidigt har man en plan på 240 nya lägenheter fram till 2029. Det låter ju bra. Problemet är bara att man just nu bygger… ungefär noll.

Det är lite som att säga: “Jag tränar inte just nu, men planen är att springa maraton nästa år.” Man får ändå beundra självförtroendet.

Det pågår visserligen saneringsarbete i det som ska bli kvarteret Kinnaström, men samtidigt står det i årsrapporten att upphandlingen av själva byggnationen inte är klar och det konstateras några rader längre ner att det är svårt att tillskapa nya bostäder med rimliga hyror. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men risken är stor att jag framöver kommer att kritisera en byggnation som stannat av igen, för vilken gång i ordningen den gör det vet jag inte.

Sen har vi ekonomin. Resultatet faller ganska rejält – men det beskrivs ändå som stabilt. Det är också en spännande definition av stabilitet. Lite som att säga att bilen går bra – när den rullar baklänges i nedförsbacke. Och intäkterna ökar, ja – men främst genom hyreshöjningar. Inte genom fler bostäder. Inte genom ökad effektivitet. Utan genom att det blir dyrare att bo. Det är ju en modell. Men kanske inte den mest långsiktiga.

Sen tittar man på personalen. Personalomsättningen har nästan fördubblats. Även om man räknar bort pensionsavgångar så är det väsentligt fler som har slutat hos MBAB än tidigare år. Ändå står det att det “inte kan bedömas” om bolaget uppfyller målet om att minska personalomsättningen eller inte. Varför siffror svart på vitt inte räcker till för att göra den bedömningen framgår inte.

En får anta att det gråa strecket inte drar ögonen till sig lika mycket som den röda kvadraten i årsrapporten.

Och till sist – min personliga favorit: uppföljningen. Det finns tabeller för klagomål, synpunkter och avvikelser. De är… tomma. Det är faktiskt ganska genialt. Har man inga siffror, så har man ju inga problem.

Så sammanfattningsvis: Man bygger inte i den takt som behövs, resultatet försämras, personalomsättningen ökar, och uppföljningen är - i vissa delar - obefintlig. Men ändå är läget stabilt. Det är möjligt att det känns stabilt internt. Men frågan är om det känns lika stabilt för den som står i bostadskö.

Nicolette Nadj (KD)

Kommunfullmäktigeledamot Marks kommun