Ni säger att vi kan åka skolskjuts. Som om timmar på en buss inte tar något ifrån oss. Som om trötthet inte följer med hem. Som om barn orkar vara barn efter långa resor varje dag. Som om trötthet inte räknas. Som om vi orkar lära oss när dagen börjar i mörker och slutar för sent för lek.
Vi hör hur ni pratar om oss som tomma stolar. Men varje stol har ett namn. En ryggsäck. En framtid. Vi är små. Men vi hör när ni ljuger. Och vi vet skillnaden mellan dålig kvalitet och vuxna som inte tar ansvar. Lyssna. Det är inte byskolorna som brister. Det är inte vi som är problemet. Det är tystnaden ni lämnar efter er. Vi är små. Men vi förstår mer än ni tror. Vi ser vilka som har makten. Och vilka som inte använder den för att lyssna.
En dag kommer någon fråga varför vi slutade tro på er. Svaret finns då där. I våra tomma klassrum. I bussarna som gick för långt. I besvikelsen hos barn som lärde sig tidigt att makt inte alltid betyder ansvar.
Ni säger att kvaliteten brister. Att vi inte räcker till. Att våra mellanstadier är problemen som måste bort. Men det är inte här det brister. Det är inte i byskolorna felet finns.
Det är hos ER. Ni har makten och ni har slutat lyssna.
”Förälder som ger en röst till barn som drabbas av oansvariga politiker och som går under en förvaltning som inte är godkänd av Skolinspektionen”
Debattera!
Vill du också skriva en insändare eller debattartikel? Håller du med skribenten eller tycker du raka motsatsen? Skriv gärna och skicka in till oss! Läs mer om hur det går till här.