Det oansenliga vita enplanshuset i industriområdet i utkanten av Kinna drar inte blickarna till sig. Inuti, däremot, sprakar det av färg från garn och ett virrvarr av trådar löper mellan kontramarscher och trampor på Ateljé Westragothia.
Här jobbar de erfarna väverskorna Helena Jönsson och Karin Hedberg. De har drivit verksamheten i lokalerna bredvid Job Group sedan 2008. Innan dess höll de till i Kasthalls lokaler.
– Det är kyrkotextilier vi väver och varje sak vi gör är unik, säger Karin Hedberg.
Här vävs alltså korkåpor, kollekthåvar och mässhakar, för att bara göra ett axplock. Det sistnämnda är ett plagg som prästen bär under nattvarden.
– Sedan gör vi mycket dekorativa textilier som predikstolkläder, antipendier som hänger framför altarbordet, mattor och bårtäcken, säger Helena Jönsson.
65 000 för en mässhake
Kunderna är kyrkor och processen är noggrann i alla led.
– Nu ska jag till en kyrka i Linköping. Då tittar vi hur det ser ut, på färger och former, sedan kommer vi med ett skissförslag som de får säga sitt om, säger Karin Hedberg.
Orderingången är stadig och företaget går bra. Vill man lägga en beställning på en mässhake kostar det från 65 000 kronor och då får man ett helt unikt plagg.
– Många är vana att handla på nätet och det händer att någon säger att den vill ha en sådan som de sett på vår hemsida. Då får vi säga nej och göra en skiss, då säger de oftast att det blir bra, säger Helena Jönsson.
Varje kyrka ska veta att den design de har på sitt bårtäcke är unik just för den kyrkan.
Lärling ska säkra återväxten
Karin Hedberg har passerat pensionsåldern, Helena Jönsson närmar sig och det har funnits vissa farhågor kring återväxten på företaget. Men via Hantverkslärlingsprogrammet vid Leksands folkhögskola ska nu Maria Asp spendera två och ett halvt år på Ateljé Westragothia.
– Jag studerade textilhantverk i Mora och blev lite biten av vävningen men hade egentligen tänkt bli församlingspedagog och jobba med barn och ungdomar i kyrkan, säger Maria.
Efter att av en slump stött på Helena Jönssons svägerska i Arboga fick hon reda på att Ateljén sökte lärlingar och sökte sig hit. Nu har hon lägenhet i Kinna.
– Folk är väldigt trevliga här i Kinna, man hälsar på ett helt annat sätt än vad man gör i Arboga, även om det också är en mindre stad, säger Maria.
Eli från Delaware vill lära sig svenska tekniker
Under en månad ska även den långväga hitreste Eli Åkerfeldt-Howard från Wilmington, Delaware på USA:s västkust, lära sig så många tekniker han bara kan. Då hans mamma är från Sverige förstår han det mesta men han svarar helst på engelska.
– Jag reste till Sverige för två år sedan efter college och hade ett intresse för textilkultur och hållbarhet. Då jobbade jag på en gård på Gotland och en kvinna där frågade om jag ville lära mig att väva, säger Eli Åkerfeldt-Howard.
Det ville han gärna och efter att han kom tillbaka till USA läste han på Vävstugan Weaving School i Massachusetts. Ja, den heter faktiskt så.
– Sverige har en vävtradition som är väldigt unik och väldigt välbevarad, säger Eli Åkerfeldt-Howard.
”Jag blev helt blown away”
Att Sverige länge varit förskonat från krig och att industrialiseringen uppstod relativt sent i landet, är några anledningar till att många textilier och tekniker överlevt lättare här jämfört med hos våra europeiska grannar.
– Förra våren kom jag tillbaka och gjorde en textilresa, då var jag i Öxabäck (på vävstolsnickeriet A-K:s Snickeri, reds. anm), säger han.
Där blev Eli tipsad om att besöka Ateljé Westragothia.
– Jag blev helt ’blown away’. De är några av de bästa vävarna jag någonsin sett, vad de gör är konst. Men det är en döende konstform så jag blev intresserad av att veta mer och förhoppningsvis kunna bevara det de gör, säger Eli Åkerfeldt-Howard.
När Mark-Posten besökte A-K:s Snickeri i Öxabäck vittnade de om att USA är en stor exportmarknad för vävstolar. Eli Åkerfeldt-Howard håller med om att vävningen är en växande trend i hemlandet.
– Amerikaner är generellt intresserade av Sverige och den här långa textiltraditionen som finns här fungerar bra med den amerikanska marknaden, säger han.
Driver vävföretaget ’Hemma textiles’ i USA
Han trivs i Kinna och har också slagits av det trevliga bemötande han fått.
– Jag älskar den här staden, folk är så trevliga. Det är inte vad jag upplevt på andra ställen, som Stockholm till exempel, säger han.
Efter sin tid i Kinna ska han tillbaka hem till Delaware. Där driver han tillsammans med sin syster ett eget vävföretag med det svenskklingande namnet ’Hemma textiles’.
– Om du ger saker ett svenskt namn spenderar folk mer pengar, säger han med ett skratt.
Och på Ateljé Westragothia fortsätter verksamheten. Kyrkotextilier har lång hållbarhet och nu ersätts bårtäcken och annat vävt på 1940- och 50-talet.
– Det finns en stark tradition i Sverige att det ska vara textilkonst i kyrkan och det vi gör ska också hålla i 50 år. Det är inte ’fast fashion’, säger Helena Jönsson.
Och förhoppningsvis är återväxten också säkrad i och med Maria Asp.
Skulle du kunna tänka dig att jobba med det här?
– Ja, säger hon med eftertryck.
LÄS MER:Unika snickeriet i Öxabäck gör kungliga presenter
LÄS MER:Job Group köper upp engelskt företag – vill expandera utanför EU
LÄS MER:Här är historien bakom Tygriket i Mark – så började allt
