Mark-Posten följde med när Mark Symphonic Band marscherade från Mor Kerstins torg till statyn "De tusen väverskorna". Det är en staty av brons som rests till minne av alla de kvinnor och män som arbetat inom textilframställningen i bygden. Väverskans dag firas årligen på flera platser i anslutning till kommunhuset i Kinna och Rydals museum. Teaterföreställningen Vad vi ljuger om när vi ljuger om Italien, var också en del av programmet.
Två separata textilkonstutställningar presenterades i samband med dagen, Urmodern samt Textilmuseets aktivitet Kom och prata postorder!
Utställningen Urmodern beskrivs som en väv av symboler. Det är Laila och Marcel Tuores, mor och son, som ställer ut textilkonst fram till den 10 juni på Konsthallen i Kinna.
– Vi blev tillfrågade av bibliotekarie Lars Bilting, ansvarig för väverskans dag, om vi ville ställa ut här, säger Marcel Tuores.
Det är när hemtjänsten har gjort sitt sista kvällsbesök vid åttatiden på kvällen, som mor och son satt på kaffepannan och börjat arbeta
Textilkonsten har han och hans 87-åriga mamma, ursprungligen från Finland, sytt under pandemin.
– Vi satt inte och drack te och deppade, vi gjorde det här, säger Marcel Tuores och slår ut med armen.
Runt om utmed väggarna i Kinnaborgssalen finns 25 olika verk. Mest är det stora textila tavlor, en del av hopsydda lappar, en del med påsydda knappar med mera.
Inte bara se på tv tillsammans
Det var när Marcel Tuores från Göteborg hälsade på sina föräldrar i Kinna som idén kom att göra något tillsammans. Att inte bara äta middag och titta på tv.
– Vi började sy. Mamma och jag kom in i något helt annat. När man jobbar ihop i en kreativ process kommer man nära varandra. Vår relation som redan är god bara expanderade. Mamma piggnade till, säger Marcel Tuores.
Mamma Laila Tuores sömnad och sonen Marcel Tuores design blev till färgsprakande och spännande kompositioner. Allt är tillverkat hemma i föräldrarnas kök vid äldreboendet på Lärkgatan i Kinna.
– Pappa har förlorat båda benen så hemtjänsten kommer ofta.
Det är när hemtjänsten har gjort sitt sista kvällsbesök vid åttatiden på kvällen, som mor och son satt på kaffepannan och börjat arbeta.
– Vid tio på kvällen startade vi och höll på till tre, fyra på morgonen, ostörda.
Laila Tuores säger att sömnen har blivit lite störd efter de nattliga sejourerna.
Sedan hon blev dålig och även låg en period på sjukhus började Marcel Tuores själv att sy. Två av de utställda verken är helt tillverkade av honom, i övrigt har de arbetat tillsammans. Marcel har mestadels stått för idéerna och mamma har sytt.
– Jag har jobbat mycket med kollageteknik och tyckte vi gör något nytt av gamla och nya grejer, säger Marcel Tuores.
Som att använda Laila Tuores spetsar och arvegods från Finland. Allt tyg är köpt lokalt i Mark, utom sidenet som kommer från Göteborg.
Den första tavlan Urmoden tillverkades 2018
Textilkonsten är tänkt att hänga i stora salar. Marcel Tuores hoppas att utställningen i Kinna ska fortsättas visas och nämner önskeplatser som Glimmingehus och Viborg.
– Där vore det fint att hänga. Vi kallar oss ”mother and son”. Den första tavlan gjorde vi hösten 2018, berättar Marcel Tuores och pekar på en stor tavla i rött och vitt, Urmodern.
En av tavlorna i utställningen kom till efter att Laila Tuores såg vad hon beskriver som ett ufo från sin balkong.
–Det var som ett lysande föremål som snurrade runt med lampor, det var fantastiskt. Det är enda gången som jag har upplevt något sådant, säger hon.
Under vernissagen spelade Matti Ollikainen piano. Han är en känd musiker och författare, mest känd frontfigur i gruppen Franska Trion.
– Jag pratade med min vän Matti Ollikainen och frågade om han kunde spela lite skön pianomusik. Det blir en helt annan stämning, säger Marcel Tuores.
Flera vänner tittade in på vernissagen. Bland annat komikern Peter Wahlbeck som gör två föreställningar, en i Kinna samt en på Hyssna bygdegård för att stötta bygdegårdarna.
– Jag passar på och ser mig runt i bygden före kvällens föreställning.
LÄS MER:Om någon tvivlat – Tygriket lever!
LÄS MER:Här är historien bakom Tygriket i Mark – så började allt
LÄS MER:Krönika: Jag jobbar i Tygriket – men kan varken sy, sticka eller väva
