Filosofiska samtal på hemliga mörkervandringen i Skene

Varje år, när fullmånen är närmast vårdagjämningen, är det dags för mörkervandring. Mark-Posten var med under tisdagskvällen när ett antal personer sågs på parkeringen utanför Jysk för att åka till en hemlig plats i mörkret.
– Det är ju lite annorlunda, säger Rose-Marie Johansson från Svenska Turistföreningen.

ANNONS
|

Snön ligger som ett dämpande täcke, men det är inga milda vindar som omger gruppen på parkeringen vid Jysk i Skene denna tisdagskväll. En utomstående hade kanske funnit samlingen udda, men de som är där vet vad som ska hända.

– Nu är vi nog alla skulle jag tro, säger Rose-Marie Johansson och ser sig omkring.

Med Mark-Postens reporter inräknat är det tio tappra själar, ja, tolv om man räknar hundarna, som nu ska åka i bilkaravan till en hemlig plats. Uppdraget? Fika.

Bilkaravan till hemlig plats

Den hemliga platsen är väl kanske inte den hemligaste du någonsin hört talas om. Det är Hedgärdessjön, en bilfärd på några minuter från parkeringen.

– Sedan 2008 någon gång har vi hållit på. Vi satsar på att kunna se fullmånen och stjärnorna, nu är det tyvärr lite mulet idag, säger Ulf Andrén från Friluftsfrämjandet.

Mörkervandringen sker i samarbete mellan Svenska Turistföreningen och Friluftsfrämjandet.

– Det handlar om att upptäcka vår fantastiska närmiljö med naturen och att komma ut och röra på sig och må bra, säger Krister Skarin från Svenska Turistföreningen.

– Och att fika, vi kallar oss ibland för fikafrämjandet, säger han.

Kan bli filosofiskt

Atmosfären bjuder in till fina samtal, tycker Krister Skarin.

– Det kan bli lite filosofiskt men också de dagliga bekymmer vi har i föreningen.

Vandringen börjar och Rose-Marie Johansson, 83 år, drar iväg som en gasell. Den rosa mössan syns som ett suddigt streck i backen.

– Jag har väl ganska goda vanor, säger hon när Mark-Posten flåsande kommer ikapp.

– Jag är nykterist sedan 48 år och jag slutade röka 1977. Sedan slutade jag äta godis för 18 år sedan.

Ägg eller medwurst

Ja, kanske är det en del av hemligheten, morgonpromenaderna och hemmagympan gör säkert sitt också.

Hon gick med i Svenska Turistföreningen för att ha något att göra efter att maken dog. Tidigare i livet jobbade hon som kontorist när tingsrätten låg i Skene. Efter en föräldraledighet på sju år jobbade hon vidare i samma hus, men då hade socialkontoret flyttat in när tingsrätten hamnade i Borås.

– Jag hade väldigt roligt på jobbet, men tänk att jag inte har saknat det en sekund sedan jag slutade, säger hon.

Granarna böjer sig vänligt över stigen och snart uppenbarar sig en grillplats med bänkar runt, alldeles intill sjön.

– Vill du ha medwurst eller stekt ägg, frågar hon och Mark-Posten svarar ägg. Och absolut, en äggmacka smakar extra fint i en mörk skog i sällskap med självaste fikafrämjandet.

Gick vilse i skogen

– Att vara ute och gå så här, det har man aldrig ångrat någon gång, säger Rose-Marie Johansson.

Det nickas och mumlas instämmande runt om på bänkarna. Nej, vänta.

– Det har man visst gjort, säger Lovis Munter.

– Det här är väl en av de få gångerna man inte gör det men man har ju gått vilse några gånger i skogen, säger hon och berättar om en promenad nyligen som blev ganska mycket längre än hon hade tänkt.

– Vi kom inte bort helt men jo, det blev längre än vi tänkt, säger Linda Udd.

Det gemytliga samtalet puttrar på, After eight delas ut.

– Det är roligt att man träffar nya människor, säger Veikki Teeriniemi och bjuder på ett Digestive-kex.

Men gör man verkligen det då, är det inte samma gamla gäng varje gång?

– Nej då, dig har jag jag till exempel aldrig sett innan, säger Rose-Marie Johansson och nickar mot Lovis Munter.

– Och när det var pandemi, då du, då var vi 22 personer, säger hon.

LÄS MER:Fullt upp på plåtverkstaden i Kinna efter halkan

LÄS MER:Familjen Andreasson gjorde sitt första Vasalopp

LÄS MER:Planerna på bergtäkt nära Ramhultafallet möter kritik från politikerna i Mark