Jul och skidskor går hand i hand i Fritsla. Strax efter klockan tre på söndagseftermiddagen började det rassla från isen. I takt med att folk från orten började strömma ned till isen började de frivilliga i den lokala hockeyklubben jobba allt snabbare.
Belysning sattes upp och julmusiken drogs upp på hög volym för att locka besökare till den traditionsenliga adventsåkningen.
– Öppet för skridskoåkning är det ju hela tiden men idag vill vi att det ska påminna lite om det man ser i städer, tänk Central Park i New York eller Liseberg, säger Viktor Johnsson, styrelseledamot och ungdomsledare i Fritsla Hockeyklubb.
Varje år, olika söndagar
När vädret tillåter så är det här en årlig tradition i Fritsla. Det är inte alltid det infaller på fjärde advent men någon av söndagarna försöker man ringa in. På himlen börjar det sakta att skymma, Viktor Johnsson sneglar upp.
– Det blir ju snart mörkt, då kommer man bara se mysbelysningen och höra julsångerna, det är vad vi vill åt, säger han.
Byns hockeyrink har i sin nuvarande form bara bara några år på nacken men traditionen är äldre än så. Karin Rydström håller på att snöra på sig sina skridskor, hennes två barn har redan tagit sig ut till mitten av isen.
– Vi kommer hit varje vinter, det är fantastiskt att ha en egen hockeyrink i byn, säger Karin Rydström som bor i Fritsla.
Jessica Björnberg har tagit sig hit från Kinna men kan inte göra annat än att instämma i hyllningssången till de lokala eldsjälarna.
– Det är en fantastisk förening som arrangerar det här, det är jättemysigt, säger hon.
Lussebullar från Fritsla bageri
Men alla barn befinner sig inte ute på isen. Inuti hockeyrinkens kiosk står Ilse Hedeberg och Nova Essvinge. De är med i hockeyklubben och försöker dra in lite extra deg den här dagen.
Bageriet i Fritsla gör sitt bästa för att hjälpa till, trettio stycken lussebullar har precis anlänt. Men konstigt nog så är det något annat som efterfrågas av de hockeyspelande tjejerna.
– Dom vill ha det som vi inte har... chips. Men sen brukar folk vilja ha Oboy också, och det har vi säger, säger Ilse Hedeberg.
