För de flesta trafikanter så syns det inte så mycket vad som pågår längs sträckan på väg 41 mellan Björketorp och Sundholmen. Det mest påtagliga är trafikomläggningen där vägen leds om i två ganska skarpa kurvor norr och söder om det som ska bli den nya vägsträckan.
– Det är för att komma åt ytor och underlag inför kommande skeden, säger Trafikverkets projektledare Jonas Edelberg.
Han och Andreas Jonsson som är platschef åt leverantören Infrakraft har varit på plats i området sedan i mars när arbetet inleddes. Antalet medarbetare på plats växlar annars beroende på vilket moment de arbetar med för tillfället.
Periodvis har det varit 35 personer på plats från Infrakraft och 5 personer från Trafikverket. Under vintern kommer antalet att minska.
En av de mest intensiva perioderna var just i början på hösten när trafiken skulle ledas om. Anledningen är att det spar tid när den nya vägen ska slutföras att just anslutningarna i varsin ände av den nya sträckan kan göras klart i ett tidigt skede.
– Det som är det svåra i ett sådant här projekt är att ansluta till en befintlig väg. Det var därför vi gjorde det redan nu under hösten, säger Andreas Jonsson.
Under året har det genomförts olika typer av schaktningsarbeten och förberedelser för att säkerställa att vägen har rätt nivå.
Återanvänder material
Schaktmassor har flyttats runt så att det ska bli jämnt fördelat och hamna på rätt ställen när allt är klart. Målet är att så mycket som möjligt av materialet som grävs upp ska kunna återanvändas när det har genomgått en kvalitetskontroll.
Det har också lagts ner mycket arbete för att dagvattnet ska kunna tas om hand på rätt sätt.
– Det är ett helt nytt dagvattensystem, säger Andreas Jonsson.
Grejen med vattnet är att det inte får fastna på vägen och inte heller rinna ut på åkrarna utan rinna ut i Viskan efter att först ha passerat en oljeavskiljare. Jordbruket har ett eget system för att ta hand om dagvatten som måste vara separat från det som hör till vägen. Även järnvägen har ett eget system för att ta hand om dagvatten.
Det har gjorts olika typer av bullerskydd och åtgärder för att förebygga att vilda djur kommer ut på vägen.
Asfaltering till våren
För den som bara betraktar arbetet på håll ser det kanske inte ut som om det händer så mycket.
– Folk tycker inte att det händer någonting, vi bara gräver och gräver! säger Andreas Jonsson.
Till våren utlovar han lite mer synliga bevis på att det faktiskt ska bli en väg.
När tjälen har släppt och all eventuell snö är borta går det relativt fort att göra klart vägen. Då ska först ett lager med finare grus läggas ovanpå lagret med grovt grus. Sedan är det dags att asfaltera.
– Det här sista med asfalten, det går rätt snabbt, säger Jonas Edelberg.
När asfalteringen är klar återstår en del arbeten med vägräcken och sidoområden innan trafiken kan släppas på.
Ska förebygga skredrisk
Vägen byggs på gammal sjöbotten och det har funnits en skredrisk i samband med schaktningsarbetena.
– Det är riskfyllda moment. Geotekniken har varit väldigt tuff i det här projektet, säger Andreas Jonsson.
Några av schakten har varit väldigt djupa, fyra meter på vissa ställen, och då är det riskabelt att ha tunga maskiner i närheten. I vissa fall har det placerats ut provisoriska väggar eller kassetter i schakten för att hålla emot om jorden skulle komma i rörelse.
Att vägen flyttas bort från Viskan beror just på skredrisken och när den ändå behövde flyttas så passade Trafikverket på att beställa en modern 2+1- väg som gör att hastighetsgränsen kan höjas till 100 kilometer i timmen.
Vägstabiliteten har säkrats med hjälp av multicementpelare och så kallat skumglas, en lättare slags fyllnadsmaterial som görs av returglas, glas som inte går att återvinna på annat sätt. Asfalten från den gamla vägen har också tagits om hand och återanvänds som utfyllnad.
– Det är ett bra exempel på hur vi kan minska klimatpåverkan, säger Jonas Edelberg.
Det har också lagts ut ett så kallat geonät som fördelar vägens vikt längs marken.
– Det är ett bra exempel på hur vi kan minska klimatpåverkan, säger Jonas Edelberg.
Skydd för boskap och vilda djur
Några åtgärder som ska komma på plats innan allt är klart är färister, så att boskap inte kan korsa vägen vid korsningarna med de enskilda vägarna från gårdarna i området samt viltstängsel och viltuthopp.
En annan åtgärd som har gjorts med tanke på de mindre djuren är torrtrummor under vägen så att exempelvis grodor kan passera utan att gå ut på vägen.
Både Andreas Jonsson och Jonas Edelberg säger att de är noga med att ha en löpande dialog med fastighetsägarna i närheten eftersom de påverkas mycket av arbetet.
De som har upplåtit mark för vägen får en ersättning för markintrånget, i allmänhet i efterhand när allt är klart.
Den gamla vägen ska finnas kvar men bli smalare och ska fungera som en bygdeväg.
Jonas Edelberg är också mån om att allmänheten ska få information om vad ett vägbygge innebär. På sin egen Linkedin-sida har han lagt ut mycket bilder och information och hans förhoppning är att det ska bidra till att yngre personer, både kvinnor och män, lockas till yrket.
Han har också kontakt med pendlare mellan Varberg och Borås som visat intresse för de olika momenten i vägbygget.
Asfalt i tre lager
Någon gång i mars eller så april börjar arbetet med att lägga på asfalt. Det är tre lager med asfalt som ska placeras ovanpå det fina gruslagret.
– Det är en lång sträcka och det är mycket asfalt som ska ut, säger Andreas Jonsson.
Han tillägger att tidsplanen håller som det ser ut nu, vägen kommer att öppna för trafik i juni nästa år. Något exakt datum vågar han däremot inte gå ut med.
Även när trafiken har släppts på så återstår det lite arbete vid sidan av vägen, i augusti kommer hela arbetet att vara klart.
Både Andreas Jonsson och Jonas Edelberg är nöjda med tempot, hittills har allt gått enligt plan.
Mångtusenårigt fornfynd
Ett oväntat avbrott var när en grävmaskinist slog larm om ett fynd flera meter ner i marken. Grävmaskinisten hade erfarenhet från tidigare projekt och fattade misstankar, bland annat eftersom träbiten som han hittat var så djupt begravd.
– Då stoppade vi produktionen, arkeologerna var väldigt intresserade, säger Jonas Edelberg.
Det som för de flesta såg ut som vilken pinne som helst visade sig vara ett 9 000 år gammalt arkeologiskt fynd.
Det ingår i jobbet att ha kontakt med länsstyrelsen när det görs fynd som skulle kunna vara fornfynd. Jonas Edelberg reagerade själv över hur väl bevarad träbiten var.
– Det kände som att det var helt nytt trots att det var 9 000 år gammalt, säger han.
Det som arkeologerna reagerade över var att det såg ut som att det fanns en mänsklig påverkan på träbiten. Någon hade gjort ett hugg över träbiten för kanske 9000 år sedan, perioden som kallas tidig stenålder.
Vid en närmare analys visade det sig att pinnen inte hade något med själva platsen att göra utan att den hade flutit dit för länge sedan. Därmed behövde det inte göras några ytterligare arkeologiska undersökningar i området och arbetet kunde snabbt återupptas.
