Rolf Edberg möter upp utanför Lockö kvarn.
Han visar oss in i kvarnen, och in till kvarnkammaren som rymmer ett matbord i trä i ena änden, och ett litet skrivbord i den andra. Fönster släpper in dagsljuset från flera håll.
Lockö kvarn har varit ett utflyktsmål under många år för besökare och turister, men också i perioder en plats som fallit i glömska. Med glömskan har förfallet kommit.
Rolf Edbergs pappa var den sista mjölnaren i kvarnen. Han slutade 1969, och efter det lämnades kvarnen till sitt öde i många år, enligt Rolf.
I slutet 80-talet var kvarnens skick så pass nedgånget att människor i hembygdsföreningen i Hyssna kom överens med de personer som vid tidpunkten ägde kvarnen att skänka den till föreningen.
”Kvarnen blomstrade väldigt mycket de här åren”
Efter det påbörjades ett intensivt räddningsarbete.
– Det var i grevens tid. Det var precis så att det gick att rädda den. Tak, fasader bytas, och fönster fick bytas.
Även murverket i underkvarnen byttes ut, och i mitten på 90-talet öppnades kvarnen upp på nytt.
– Då var det starka krafter här. Kvarnen blomstrade väldigt mycket de här åren. Det var mycket event, och utställningar. Det var en bra fart här. Sen försvann de eldsjälarna, de var så gamla redan då. De försvann ur tiden och ur föreningen. Sen blev det ett vakuum här nere. Det var ingen som var intresserad av att sköta kvarnen.
Rolf Edberg har funnits med i föreningens kvarnkommitté sedan början på 90-talet, men det tog tid innan han började engagera sig på riktigt.
– Jag kom ner en dag. Det hade gått så långt att kvarnen var bara ett stort magasin. Det gick inte att visa någonting här. Jag gick in i kvarnen och skulle tända ljuset. Då var det kolsvart.
Rolf trodde först att det var en säkring som gått, men det var det inte. Han kontaktade därför den ena kvarnägaren som bodde i närheten för att kolla om denne hade ström. Då fick han veta att hembygdsföreningen hade sagt upp elabonnemanget.
– Det var förståeligt för en lokal som inte används, säger Rolf Edberg.
Han fortsätter:
– Då var det droppen. Då tändes någonting här inne. Att jag måste göra någonting, säger han och pekar med fingret mot huvudet.
Rolf skrev ned några tankar och visioner om kvarnens framtid, och lämnade in till hembygdsföreningens styrelse.
– Det togs emot med öppna armar.
Därefter började Rolf tillsammans med några andra att rusta upp kvarnen. I samma veva började de fundera på om de skulle ha ett vattenhjul.
Till saken hör att det har funnits ett större vattenhjul installerat tidigare, och en fördämning med tillhörande kanal som försedde kvarnen med vattenkraft. Det ligger dock längre bakåt i tiden.
– Det fanns dokumentation på det. Det var lite krångligt, men vi tänkte försöka, så vi började krångla med länsstyrelsen.
Förhoppningen var att få återuppbygga den tidigare träkanalen, och vattenhjulet, men det ville inte länsstyrelsen gå med på, enligt Rolf.
– Efter mycket om och men fick vi bygga den här lilla rännan vi har här ute nu. Vi har inte dämt i övrigt i forsarna här. Det vatten som kommer här är det vi kan använda. Något annat kan vi inte använda.
Tanken var att försöka driva hela kvarnen med hjälp av vattenhjulet, men det blev för svårt visade det sig. De kan dock använda vattenkraften till belysningen och viss ström. Något som kommer innebära att föreningen kan kapa sina eventuella elkostnader.
En separat koppling ska dras till elcentralen i kvarnen för att undvika att någon ström går ut på elnätet, något de saknar tillstånd för.
– När vi vill köra belysning och kaffebryggaren, då gör vi det på vattenhjulet. När strömmen gått i Hyssna så lyser det här nere, säger Rolf Edberg.
