Hon möter Mark-Posten på ett mysigt kafé utanför Hyssna, ett par dagar innan hon ska resa till New York. Där ska Madeleine Wallin delta i en två veckor lång kvinnokonferens i FN, en konferens som också sammanfaller med Internationella kvinnodagen 8 mars.
– Det är ett brinnande engagemang som har sitt ursprung i när jag väntade mitt fjärde barn.
Då jobbade hon som personlig assistent och lämnade sina barn till barnomsorg. Det som slog henne var att det kändes konstigt att själv lämna barnen till personer som har som yrke att ta hand om barn för att hon själv ska kunna jobba som omsorgsgivare till en person utanför familjen.
– Det var så jag kom in på det själv. Jag tänkte som alla andra, jag tänkte inte så mycket på hur systemet är uppbyggt.
Hon beskriver det som en kamp att få vardagen att funka med alla tider som måste passas med jobb och barnomsorg, för att sedan få en ganska begränsad tid med familjen.
– Mår vi bra av det, mår mina barn bra av det? Det var en kamp att få det att funka. Huset var en mötesplats mer än ett hem. Det är så kort tid när barnen växer upp.
I samband med att hennes fjärde barn föddes så valde hon att vara hemma med barnen, oavsett vad folk omkring henne tyckte.
Sedan dess har hon engagerat sig mer och mer i frågan. Först i den svenska föreningen Haro, Hemmaföräldrars riksorganisation.
Föreningen med omkring 700 medlemmar har funnits i 40 år och värnar om föräldrars rätt att låta barnen vara hemma under de tidiga åren.
– Vi jobbar mycket med det obetalda omsorgsarbetet.
Madeleine Wallin är numer styrelseledamot med ansvar för internationella relationer. Dessutom är hon generalsekreterare för den europeiska paraplyorganisationen för familjeorganisationer och kvinnoorganisationer, Fefaf. Ett arbete som hon gör ideellt.
De första åren är avgörande
Nu är hon 57 år och bor i Hyssna.Tillsammans med maken Magnus har hon fem barn som är vuxna eller unga vuxna, men engagemanget finns kvar. Hon är van att möta reaktioner och motfrågor på grund av sina åsikter.
– Att kvinnor ska vara hemma med små barn det låter ju helt sjukt, det får man snart inte säga.
Grunden för hennes resonemang är att barnen ska må bra och att de första åren är avgörande för ett barns utveckling och för hur barnet klarar av att möta sina känslor och utmaningar senare i livet.
– Ett barn behöver en primär vårdnadsgivare, det måste inte vara mamman. Det handlar om barns behov och det är min utgångspunkt.
Att ta hand om ett barn är ett heltidsjobb men det är först när föräldrar lämnar över det jobbet till någon annan utanför familjen som det blir ett avlönat arbete. Det finns också ett mål inom EU:s medlemsstater att så många som möjligt ska vara ute i arbetslivet för att öka tillväxten och BNP.
Madeleine Wallin räknar med andra faktorer.
– Det är specifikt för att kvinnor ska komma ut i arbetslivet. Det är inte barnens behov för det arbetet räknas inte. Det skulle finnas en större möjlighet att välja själv, att man har tid när barnen är små. De första åren är avgörande.
Vill se mer stöd till föräldrar
Den avgift som föräldrar betalar för barnomsorg täcker inte de faktiska kostnaderna. Madeleine Wallin efterlyser ett annat system där föräldrar själva får möjlighet att välja hur de vill använda pengarna i barnomsorgen som subventioneras av skattekollektivet.
– Nu sponsrar ju staten föräldrar som lämnar sina barn på förskolan.
Hon är noga med att påpeka att hon också ser fördelar med förskolor.
– Det är inte så att jag tycker att alla förskolor ska bort, men jag tycker att de ska vara fantastiskt bra.
Det hon hoppas på är att föräldrar ska få mycket mer stöd och uppmuntran i sin föräldraroll.
Vad gäller jämställdheten så ser hon det som familjens ansvar att komma överens. Hon och hennes man har tagit hand om barnen i olika omgångar.
– Mät det på 18 år. Jag tror det jämnar ut sig om det är ett jämställt förhållande. Jag har verkligen krävt mitt utrymme att han också tar sitt ansvar för barnen.
Idag är hon delägare och styrelseledamot i företaget som hon och maken startade tillsammans. Madeleine Wallin ser arbetet och familjelivet som ett paket, när hon tar hand om barnen så möjliggör hon för sin man att vara på sitt arbete.
Internationellt engagemang
Hon har rest mycket över hela världen genom sitt engagemang och deltagit i konferenser bland annat, vilket inte hade varit möjligt utan den andre föräldern.
Bland annat har hon deltagit i Almedalen sedan 2006, hon var med på hållbarhetskonferensen i Rio de Janeiro 2012 och varje år sedan 2007 har hon deltagit i den två veckor långa kvinnokonferensen i FN-högkvarteret i New York.
Hon reste dit 2020 bara för att få vända i dörren på grund av att pandemirestriktionerna precis trätt i kraft. De senaste åren har konferensen genomförts som seminarier online men i år är det dags för fysiska möten igen. Hon har ackreditering så att hon kan delta i alla möten och sidoarrangemang.
– Det här året har vi inte ett eget event. Men man kan ju ställa frågor och man kan gå fram till människor och säga vad man tycker.
Madeleine Wallin har många trevliga minnen från alla möten i FN.
– Jag har stått i talarstolen och jag har dansat på scenen med Angélique Kidjo som bjöd upp kvinnor på scenen.
Den stora fördelen med att medverka vid den här typen av konferenser är att de erbjuder en möjlighet att knyta kontakter och bygga upp ett nätverk.
– Vi kanske inte tycker lika om allt men här kan vi göra vår röst hörd. Det är inte så många som driver frågorna, men vi representerar många.
Skriver på en bok
Genom sitt arbete stöter Madeleine Wallin på många andra organisationer och ibland även organisationer med en väldigt konservativ syn på kvinnorollen. Wallin säger att hon försöker att prata med människor och bemöta deras argument även när de går stick i stäv med hennes egna åsikter.
– Jag är totalt partipolitiskt och religiöst obunden. Det är så lätt att man blir bedömd, ”guilty by association”.
Det är istället andra saker än politiska ideologier eller religion som har drivit henne. Det ord hon väljer för att beskriva sin hållning är humanistisk.
– Från det att jag var 15 år bestämde jag mig för att jag ville gå min egen väg. Det är inte lätt, man får försvara sitt val om man inte följer normen. Jag vill jobba för att förbättra världen och då måste man börja med små barn.
När hon har tid över skriver hon på sin bok, en självbiografi. Ett mål med boken är att pusha andra att välja sin egen väg.
I boken lovar hon att berätta allt. Om livet som kvinna, tabun, tillkortakommanden och besvärligheter.
– Jag gillar att vara transparent.
Vad gör du 8 mars?
– Jag firar och demonstrerar om jag får möjlighet och lyssnar på kloka människor.
Vilket budskap skulle du vilja dela med dig av?
– Ifrågasätt din egen uppfattning och din egen verklighet. Jag upplever att det är väldigt många som bara lever sitt liv i ett ekorrhjul. Det är lätt att hamna där om man inte stannar upp och reflekterar.
Haro och Fefaf
Haro - Hemmaföräldrars riksorganisation har funnits sedan 1981 och två av punkterna föreningen nämner på sin hemsida är att de ”värnar om varje familjs självklara rätt att välja omsorgsform för sina barn inklusive barnomsorg i hemmet” samt att de ”förespråkar en jämställdhet som respekterar varje kvinnas individuella val”.
Fefaf är en förkortning för Fédération Européenne des femmes Actives en Familles.
Fritt översatt betyder det Europeiska federationen för föräldrar och omsorgsgivare i hemmet. Medlemmarna kommer från Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige och Ungern.
LÄS MER:Ny Montessoriförskola till Kinna - ”Den kommer att bli visningsskola”
LÄS MER:Ny förskola för 120 barn på gång i Skene
LÄS MER:Skeneföretaget Malwa skördar guld med sin skogsskördare
